Förälder!

Vår HemsidaFR Stockholms Blogg Grupp på Facebook Grupp på Resurs

I ett par dagar eller kanska länge faktiskt har jag funderat över detta med att skaffa barn, att bli förälder. Hur tänker vi människor egentligen när vi står i begrepp att sätta ett nytt liv till världen?
Med risk att bli ila omtyckt, men jag måste få slänga ut frågorna ändå :
1. Skaffar man första barnet för att säkra en barnvakt till de andra som kommer efter?
Hur ofta tar inte vissa föräldrar förgivet att de äldsta ska vara barnvakt till de yngre, protesteras det blir det ett jävla liv.
2. Vad tror en del föräldrar, att deras barn är en kopia av dem själva?
Ungdomar gillar väl inte samma saker som sina föräldrar per automatik heller. Bara för att vi tycker om att sitta och fika med alla gamla släktingar helg efter helg så vill kanske inte en hormonsprutande 15- åring samma sak.
3. Kan föräldrarna bestämma att Otto 15-år ska ut och "leka" med sina kompisar?
Hallå... Otto, har skaffat tjej han vill inte cykla runt byn och leta grodor längre han vill se hur en tjej fungerar. Otto tänker lite med en annan kroppsdel en hjärnan just nu.
4. Ska Otto behöva förklara för sin yngre syskonskara varför de inte ska springa in i hans rum då han har besök?
Men hallå... Otto har väl aldrig bett om små syskon, nä detta ska väl föräldrarna förklara för sina ungar. RESPEKT.. Ingen rusar in i Ottos rum utan att knacka.
5. Hur kan en förälder tala till sin ungdom utan att aldrig ge beröm?
Att skälla på sin ungdom hör till, men att avluta med prata om allt bra är ju viktigare än själva skällandet.
Jag kan inte för allt i världen förstå att vissa föräldrar inte låter sina ungdomar finna sin egen identitet utan nästan plågar livet ur dem med hur märkliga regler som helst.
jag vill bara säga att... visst har vi gett våra ungdomar livet men vi äger dem inte de är egna personer. Vår uppgift är att låta dem utvecklas till sina egna individer, hjälpa och stötta så att de finner styrka på sina egna sätt. Att alltid få höra nej,nej och åter nej kan ju knäcka även en vuxen. Så låt Era ungdomar få lite space, lita på dem och finns där för dem då Ni ser att Ni behövs svårare behöver det ju inte vara.