Vår HemsidaFR Stockholms Blogg Grupp på Facebook Grupp på Resurs
Jag vart som många andra ut försäkrad och ser inga problem i det, men vad jag ser som ett problem är att jag fortfarande väntar på att få vård. Redan 2005-2006 konstaterades det att jag behövde hjälp med minnes träning för att kunna tillgodose mig adekvat omskolning/utbildning och kan inte stå till arbetsmarknadens förfogande innan detta gjorts. Åren gick och trots påtryckningar kom det aldrig att bli min tur i sjukvårdskön. Jag blev mer och mer deprimerad, jag vart tillslut helt jävla galen.
Bara vänta och vänta gjorde mitt tillstånd 100 gånger värre. Så tillslut var de tvungna att skicka en remiss till psykmott. på lasarettet denna skickades iväg för 1 år sedan alltså 2009.
I veckan ringde en kurator till psyk mottagningen och ifrågasatte min väntetid och även hon fick tillsvars att den kommer men av 100 olika anledningar hade de inte tillräckligt med personal.
Så summan av allt detta är 11 års sjukdomstid utan en enda adekvat vårdbehandling.
Hur fan fungerar vårt system ? Varför kan ingen se de allvarliga bristerna i det ?
Jag är säker på att detta inte bara drabbat mig och jag kan också se vad detta kostat samhället enorma summor.
Nu när man är inne i arbetsförmedlingens rehabiliteringskedja kommer nästa chock Man har tre månader på sig att bli rehabiliterad och nu ska säcken knytas ihop den 12 augusti för min del, då är det avstämningsmöte med försäkringskassan och arbetsförmedlingen.
Vilken rehabilitering har jag då fått under dessa tre månader ? Jo, jag har varit på samtal två gånger på arbetsförmedlingen och nu är jag frisk och har inte minne som en guldfisk längre utan som en hel elefant.
Fan vad bra tänker ju jag då och börjar planera att nu ska jag arbeta inom omsorgen. Vad händer? Jo alla berörda instanser skriker högt i kör NEJ VÄNTA NU, du ska arbeta för 3520 kronor i månaden inom någon frivillighetsorganisation eller liknande.
Nä varför då ? Jag är enligt politikernas sätt att se frisk och jag har läst på lite lagar så jag vet att utbildning tillsammans med handledpraktik är det som skulle gynna mig och samhället i stort mest.
Märkligt att alla berörda arbetsförmedlingen, sjukvården samt socialtjänsten betraktar mig som en finne i arslet när jag började ställa krav på dem att få komma till min rätt här i samhället.
När jag säger att alla måste samverka och att arbetet ska läggas upp efter mina önskemål och förutsättningar allt inom rammarna för vad som står i våra lagar, får man till svar att det fungerar inte så. Det står så men det går inte att leva upp till vår lagstiftning för det finns inga pengar till det.
Härligt, jag ska aldrig få bidraga med något i den här världen, hur stor lust har jag att leva vidare tror ni?
Är det så att min tid är över och ingen har mod nog att säga det till mig i klartext ?
Det egna ansvaret talas det ofta om i myndighetsammanhang, men hur i helvete ska man kunna leva upp till det som enskild när inte ens systemen fungerar ?
Det borde vara straffbart för dåliga politiker och fega tjänstemän/kvinnor att bryta ner människor på detta sätt.
Låter jag bitter? Japp det är jag både bitter och rädd!
fredag 30 juli 2010
fredag 23 juli 2010
Men va fan..
Vår HemsidaFR Stockholms Blogg Grupp på Facebook Grupp på Resurs
Jag tycker nog iaf att det var bra att politikerna började rensa upp i sjukskrivningsträsket. Men kanske inte just på det sättet de gjorde, hade ju varit lämpligt att först gjort en seriös inventering av vilka som beffan sig i systemet. För om man ska vara riktigt ärlig så är det många som med rätt verktyg faktiskt kan arbeta, inte alla men en del. Jag tror också att dessa människor som har lite arbetsförmåga kvar skulle tycka att det vore roligt att få känna sig behövda också. Med detta sakt vill jag bara påpeka att jag är inte moderat. Jag ser faktiskt dagligen människor som uttnytjar sjukersättningssystemmet, vilket är förjävligt med tanke på att andra riktigt sjuka faktiskt behöver tillgång till systemet.
Att tex. vara företagare på halvtid och få ersättning på andra halvtiden för att kunna vara ute och leka på en fyrhjuling känns ju märkligt för mig iaf om man har sådana ryggproblem att det krävs ersättning från vårt sjukersättningssystem då bör det inte vara rimligt att kunna leka på de värse motorfordon typ scooter, fyrhjuling mm.
Det konstiga är att varje gång man går till doktorn så har man så ont att man inte ens kommer upp i traktor, ja inte ens ur sängen. Men sen jävlar är man pått igen fram med leksakerna och iväg.
Sen tycker jag att arbetsförmedlingen iaf här i den kommun jag befinner mig är som en skyddad verkstad. När jag var där så fick jag höra att det finns inte så mycket jobb på annons man får gå runt och knacka dörr hos alla företag.... okej!!! vad gör de på vår arbetsförmedling då? Jag trodde att arbetsförmedlingen skulle hålla kontakter med företag för att inventera vad som finns och vad som är pågång vad de gäller arbetstillfällen? Om jag inte får en snabb information om vad som händer i kommunen när det gäller arbetstilllfällen blir det ju mer än ett heltidsarbete för mig att upprätta den informationsbanken. Har jag dessutom ingen dator, ingen telefon, dåliga skor att gå i , inget busskort osv. lär iaf jag aldrig få ett arbete.
Jag har haft kontakt med alla våra myndigheter i olika ärenden och tyvärr så kan jag upplysa Er om att ingen myndighet fungerar, ingen personal tänker till what so ever. Det är kaos i våra myndigheter och ingen inblandad vågar säga som det är.
Igår samtalade jag med en personal inom sjukvården och hennes bästa stalltips var att håll ut det går inte rubba på betongklumparna. Så mitt liv är inte mer värt för samhället än att jag bara ska gå och hålla ut tills jag äntligen får dö ?
Det finns inget värre en fega poltitiker och tjänstemän/kvinnor det är ju just de som förstör vårt samhälle.
MITT STALLTIPS, bort med de nuvarande in med de som har styrka att säga ifrån.
Jag tycker nog iaf att det var bra att politikerna började rensa upp i sjukskrivningsträsket. Men kanske inte just på det sättet de gjorde, hade ju varit lämpligt att först gjort en seriös inventering av vilka som beffan sig i systemet. För om man ska vara riktigt ärlig så är det många som med rätt verktyg faktiskt kan arbeta, inte alla men en del. Jag tror också att dessa människor som har lite arbetsförmåga kvar skulle tycka att det vore roligt att få känna sig behövda också. Med detta sakt vill jag bara påpeka att jag är inte moderat. Jag ser faktiskt dagligen människor som uttnytjar sjukersättningssystemmet, vilket är förjävligt med tanke på att andra riktigt sjuka faktiskt behöver tillgång till systemet.
Att tex. vara företagare på halvtid och få ersättning på andra halvtiden för att kunna vara ute och leka på en fyrhjuling känns ju märkligt för mig iaf om man har sådana ryggproblem att det krävs ersättning från vårt sjukersättningssystem då bör det inte vara rimligt att kunna leka på de värse motorfordon typ scooter, fyrhjuling mm.
Det konstiga är att varje gång man går till doktorn så har man så ont att man inte ens kommer upp i traktor, ja inte ens ur sängen. Men sen jävlar är man pått igen fram med leksakerna och iväg.
Sen tycker jag att arbetsförmedlingen iaf här i den kommun jag befinner mig är som en skyddad verkstad. När jag var där så fick jag höra att det finns inte så mycket jobb på annons man får gå runt och knacka dörr hos alla företag.... okej!!! vad gör de på vår arbetsförmedling då? Jag trodde att arbetsförmedlingen skulle hålla kontakter med företag för att inventera vad som finns och vad som är pågång vad de gäller arbetstillfällen? Om jag inte får en snabb information om vad som händer i kommunen när det gäller arbetstilllfällen blir det ju mer än ett heltidsarbete för mig att upprätta den informationsbanken. Har jag dessutom ingen dator, ingen telefon, dåliga skor att gå i , inget busskort osv. lär iaf jag aldrig få ett arbete.
Jag har haft kontakt med alla våra myndigheter i olika ärenden och tyvärr så kan jag upplysa Er om att ingen myndighet fungerar, ingen personal tänker till what so ever. Det är kaos i våra myndigheter och ingen inblandad vågar säga som det är.
Igår samtalade jag med en personal inom sjukvården och hennes bästa stalltips var att håll ut det går inte rubba på betongklumparna. Så mitt liv är inte mer värt för samhället än att jag bara ska gå och hålla ut tills jag äntligen får dö ?
Det finns inget värre en fega poltitiker och tjänstemän/kvinnor det är ju just de som förstör vårt samhälle.
MITT STALLTIPS, bort med de nuvarande in med de som har styrka att säga ifrån.
söndag 18 juli 2010
Förälder!
Vår HemsidaFR Stockholms Blogg Grupp på Facebook Grupp på Resurs
I ett par dagar eller kanska länge faktiskt har jag funderat över detta med att skaffa barn, att bli förälder. Hur tänker vi människor egentligen när vi står i begrepp att sätta ett nytt liv till världen?
Med risk att bli ila omtyckt, men jag måste få slänga ut frågorna ändå :
1. Skaffar man första barnet för att säkra en barnvakt till de andra som kommer efter?
Hur ofta tar inte vissa föräldrar förgivet att de äldsta ska vara barnvakt till de yngre, protesteras det blir det ett jävla liv.
2. Vad tror en del föräldrar, att deras barn är en kopia av dem själva?
Ungdomar gillar väl inte samma saker som sina föräldrar per automatik heller. Bara för att vi tycker om att sitta och fika med alla gamla släktingar helg efter helg så vill kanske inte en hormonsprutande 15- åring samma sak.
3. Kan föräldrarna bestämma att Otto 15-år ska ut och "leka" med sina kompisar?
Hallå... Otto, har skaffat tjej han vill inte cykla runt byn och leta grodor längre han vill se hur en tjej fungerar. Otto tänker lite med en annan kroppsdel en hjärnan just nu.
4. Ska Otto behöva förklara för sin yngre syskonskara varför de inte ska springa in i hans rum då han har besök?
Men hallå... Otto har väl aldrig bett om små syskon, nä detta ska väl föräldrarna förklara för sina ungar. RESPEKT.. Ingen rusar in i Ottos rum utan att knacka.
5. Hur kan en förälder tala till sin ungdom utan att aldrig ge beröm?
Att skälla på sin ungdom hör till, men att avluta med prata om allt bra är ju viktigare än själva skällandet.
Jag kan inte för allt i världen förstå att vissa föräldrar inte låter sina ungdomar finna sin egen identitet utan nästan plågar livet ur dem med hur märkliga regler som helst.
jag vill bara säga att... visst har vi gett våra ungdomar livet men vi äger dem inte de är egna personer. Vår uppgift är att låta dem utvecklas till sina egna individer, hjälpa och stötta så att de finner styrka på sina egna sätt. Att alltid få höra nej,nej och åter nej kan ju knäcka även en vuxen. Så låt Era ungdomar få lite space, lita på dem och finns där för dem då Ni ser att Ni behövs svårare behöver det ju inte vara.
I ett par dagar eller kanska länge faktiskt har jag funderat över detta med att skaffa barn, att bli förälder. Hur tänker vi människor egentligen när vi står i begrepp att sätta ett nytt liv till världen?
Med risk att bli ila omtyckt, men jag måste få slänga ut frågorna ändå :
1. Skaffar man första barnet för att säkra en barnvakt till de andra som kommer efter?
Hur ofta tar inte vissa föräldrar förgivet att de äldsta ska vara barnvakt till de yngre, protesteras det blir det ett jävla liv.
2. Vad tror en del föräldrar, att deras barn är en kopia av dem själva?
Ungdomar gillar väl inte samma saker som sina föräldrar per automatik heller. Bara för att vi tycker om att sitta och fika med alla gamla släktingar helg efter helg så vill kanske inte en hormonsprutande 15- åring samma sak.
3. Kan föräldrarna bestämma att Otto 15-år ska ut och "leka" med sina kompisar?
Hallå... Otto, har skaffat tjej han vill inte cykla runt byn och leta grodor längre han vill se hur en tjej fungerar. Otto tänker lite med en annan kroppsdel en hjärnan just nu.
4. Ska Otto behöva förklara för sin yngre syskonskara varför de inte ska springa in i hans rum då han har besök?
Men hallå... Otto har väl aldrig bett om små syskon, nä detta ska väl föräldrarna förklara för sina ungar. RESPEKT.. Ingen rusar in i Ottos rum utan att knacka.
5. Hur kan en förälder tala till sin ungdom utan att aldrig ge beröm?
Att skälla på sin ungdom hör till, men att avluta med prata om allt bra är ju viktigare än själva skällandet.
Jag kan inte för allt i världen förstå att vissa föräldrar inte låter sina ungdomar finna sin egen identitet utan nästan plågar livet ur dem med hur märkliga regler som helst.
jag vill bara säga att... visst har vi gett våra ungdomar livet men vi äger dem inte de är egna personer. Vår uppgift är att låta dem utvecklas till sina egna individer, hjälpa och stötta så att de finner styrka på sina egna sätt. Att alltid få höra nej,nej och åter nej kan ju knäcka även en vuxen. Så låt Era ungdomar få lite space, lita på dem och finns där för dem då Ni ser att Ni behövs svårare behöver det ju inte vara.
torsdag 15 juli 2010
Jag är en ängel.
Vår HemsidaFR Stockholms Blogg Grupp på Facebook Grupp på Resurs
Det känns så naturligt när jag tänker på mig själv som en ängel :) Jag är snäll, läraktig, (formbar) rolig, ärlig och pyttelite elak. Men jag vet om en människa som är helt de motsatta... en riktigt jävla idiot.
Han saknar helt verklighets förankring och styr i sin egen lilla värld med en på och avstäningsknapp. Han leker gud och visar ingen respekt för att andra människor inte tycker som honom. Jag sa iaf. till honom personligen att jag har inget förtroende för honom men för den delen kan jag respektera hans åsikter upps så vart jag bannlyst igen. Att bannlysa folk kan reta gallfeber på mig. Ta debatten låt oss lära av varann, det finns alltid två sidor av saker och ting. Men förnedra dig inte själv med att skylla på andra när det är du som inte klarar av en diskussion. Du är svag, feg och härskare i ditt egna lilla pytteland. Jag har säkert gjort, sakt och tyckt saker som inte är helt rumsrena. Men konfrontera mig med fakta och inte skvaller så lovar jag att förklara det jag kan förklara, resten ber jag om ursäkt för om jag finner att en ursäkt är på sin plats.
Nu kommer ju inte du att läsa detta och om du skulle göra det, så allt du säger kommer intelligenta inte tro på, för att komma som nummer två och snacka skit ses bara som hämndlystet.
Nä släpp det där, vet jag att ett gäng arbetsamma, reko, icke konflikträdda männniskor säger och jag tänker lyda deras råd.
Så sov så gott en stund för snart är det dax att gå upp.
Det känns så naturligt när jag tänker på mig själv som en ängel :) Jag är snäll, läraktig, (formbar) rolig, ärlig och pyttelite elak. Men jag vet om en människa som är helt de motsatta... en riktigt jävla idiot.
Han saknar helt verklighets förankring och styr i sin egen lilla värld med en på och avstäningsknapp. Han leker gud och visar ingen respekt för att andra människor inte tycker som honom. Jag sa iaf. till honom personligen att jag har inget förtroende för honom men för den delen kan jag respektera hans åsikter upps så vart jag bannlyst igen. Att bannlysa folk kan reta gallfeber på mig. Ta debatten låt oss lära av varann, det finns alltid två sidor av saker och ting. Men förnedra dig inte själv med att skylla på andra när det är du som inte klarar av en diskussion. Du är svag, feg och härskare i ditt egna lilla pytteland. Jag har säkert gjort, sakt och tyckt saker som inte är helt rumsrena. Men konfrontera mig med fakta och inte skvaller så lovar jag att förklara det jag kan förklara, resten ber jag om ursäkt för om jag finner att en ursäkt är på sin plats.
Nu kommer ju inte du att läsa detta och om du skulle göra det, så allt du säger kommer intelligenta inte tro på, för att komma som nummer två och snacka skit ses bara som hämndlystet.
Nä släpp det där, vet jag att ett gäng arbetsamma, reko, icke konflikträdda männniskor säger och jag tänker lyda deras råd.
Så sov så gott en stund för snart är det dax att gå upp.
tisdag 13 juli 2010
Idag var det en vän (för vi har inte blivit osams än) som frågade- när ska du börja blogga? Utan att riktigt tänka efter så svarade jag- att jag kan ju inte ens stava.
Men efter att ha tänkt efter en stund och konstaterat att det kan ju inte han heller, så varför inte. Sen kom nästa tanke upp, vem vill läsa det jag skriver? Min mamma kanske och min moster kan nog vara tillräckligt nyfiken.
Min bloggrubrik: Jag måste väl inte ljuga? Tog jag för att jag orkar inte ljuga om saker och ting för att det ska passa in i alla andras världar. Jag är den jag är och antingen gillar du läget eller slutar läsa. Jag tänker inte ljuga för att skydda någon/några andra heller utan om det kommer upp en sån valmöjlighet kommer jag endast vara tyst.
När jag tänker efter så gör ju detta ställningstagande mig till en jävligt bra vän eftersom jag vet mycket men säger aldrig något. Rättvisa är viktigt för mig, kanske för att jag alltid fått kämpa för allt omkring mig. Nu tänker säkert några, men vi som hjälpt dig så mycket. Japp det har ni men till priset av att jag aldrig känt att jag duger något till.
Fast för ett par dagar sedan fick jag en riktigt go kärleksförklaring, jag har ingen egen dator utan lånar min dotters och när jag skulle logga in så hade hon satt lösenord på den och jag prövade med ett ord, fel va fan tänkte jag men då kom en motfråga upp på skärmen "den jag älskar mest" aha tänkte jag och skrev namnet på en pojke fel igen fan,fan,fan vad är det här jag vart tokig och med höga c frågade vad det var för lösenord. Svaret jag fick var ann, mitt lösen ord är ann för du är den jag älskar mest. Vilket mors hjärta smälter inte då?
Hahaha jag måste också få berätta igår vart jag (tror det var igår eller kanske förgår)bannlyst från ett forum, för att jag ville veta hur en förening var uppbyggd och hur de sköte medlemsinfo. I mina tankar luktar sån ruttet. Vad tycker du om att ett forum är slutet och inga medlemmar får ha insyn i verksamheten? Man ska bara tacka och skicka kramar till admin när svaren på ens frågor kommer in. Ingen verkar tänka på att det är ju medlemmarna som är forumet.
Nog om det, för nu iaf.
Men efter att ha tänkt efter en stund och konstaterat att det kan ju inte han heller, så varför inte. Sen kom nästa tanke upp, vem vill läsa det jag skriver? Min mamma kanske och min moster kan nog vara tillräckligt nyfiken.
Min bloggrubrik: Jag måste väl inte ljuga? Tog jag för att jag orkar inte ljuga om saker och ting för att det ska passa in i alla andras världar. Jag är den jag är och antingen gillar du läget eller slutar läsa. Jag tänker inte ljuga för att skydda någon/några andra heller utan om det kommer upp en sån valmöjlighet kommer jag endast vara tyst.
När jag tänker efter så gör ju detta ställningstagande mig till en jävligt bra vän eftersom jag vet mycket men säger aldrig något. Rättvisa är viktigt för mig, kanske för att jag alltid fått kämpa för allt omkring mig. Nu tänker säkert några, men vi som hjälpt dig så mycket. Japp det har ni men till priset av att jag aldrig känt att jag duger något till.
Fast för ett par dagar sedan fick jag en riktigt go kärleksförklaring, jag har ingen egen dator utan lånar min dotters och när jag skulle logga in så hade hon satt lösenord på den och jag prövade med ett ord, fel va fan tänkte jag men då kom en motfråga upp på skärmen "den jag älskar mest" aha tänkte jag och skrev namnet på en pojke fel igen fan,fan,fan vad är det här jag vart tokig och med höga c frågade vad det var för lösenord. Svaret jag fick var ann, mitt lösen ord är ann för du är den jag älskar mest. Vilket mors hjärta smälter inte då?
Hahaha jag måste också få berätta igår vart jag (tror det var igår eller kanske förgår)bannlyst från ett forum, för att jag ville veta hur en förening var uppbyggd och hur de sköte medlemsinfo. I mina tankar luktar sån ruttet. Vad tycker du om att ett forum är slutet och inga medlemmar får ha insyn i verksamheten? Man ska bara tacka och skicka kramar till admin när svaren på ens frågor kommer in. Ingen verkar tänka på att det är ju medlemmarna som är forumet.
Nog om det, för nu iaf.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)